Postad av: meliros på: 26 januari, 2012

| Den som är född i Vädurens tecken är ivrig och energisk. Väduren styrs av planeten Mars, vilket brukar resultera i handlingskraft och tävlingsinstinkt. Väduren vill gärna vara först, utmana, besegra och starta nya projekt. Äventyr och djärva utmaningar lockar. Tecknet förknippas med viljestyrka och kämpaglöd. Planeten Mars inflytande över Väduren kan yttra sig i form av hett temperament och kort stubin. Tålamodet är kanske inte det allra bästa. Väduren är ivrig och spontan, rak och snabb.
I relationer och samarbete kan den utåtriktade och frimodiga Väduren ibland upplevas som styrande. Många som är präglade av detta eldtecken är ledarnaturer. En vital och tydlig personlighet som passar bra i självständiga eller ledande roller. Som vän är Väduren ärlig, uppriktig och lojal. En pålitlig person som menar vad hon säger! En frisk fläkt i vardagen. Impulsivitet och rastlöshet hör tecknet till. Väduren behöver omväxling och stimulans för att inte bli uttråkad. Ett energiknippe som med sin entusiasm och kreativitet är duktig på att inspirera andra. En modig handlingsmänniska, fylld med energi och nya planer för framtiden. Den som är präglad av Vädurens tecken brukar få ett omväxlande och spännande liv. En intensiv vardag fylld med djärva projekt och utmaningar. Att vänta, är inte Vädurens melodi. Tävlingsinstinkten ger sig tillkänna på många områden. Upprepningar, är något som kan göra Väduren uttråkad. Däremot lockar spänning, högt tempo och nya utmaningar! |
Postad av: meliros på: 8 januari, 2012
Jag har gått runt och tänkt länge och väl på vad jag ska skriva här.
Just nu uttrycker jag mig nog bättre i tystnad. Vissa ord är inte värda att skriva och andra ord är bara värda att visa.
Jag stänger ut världen i mina lurar, ritar lite i mitt block, kommer till insikt med saker och ting. Det är nog bäst så.
Det är vad jag inbillar mig att jag behöver. Då avtar maktlösheten lite och jag får vara någon, den jag vill vara.
Det är tryggt, stannar nog här ett tag.
Postad av: meliros på: 21 november, 2011
Är det verkligen nödvändigt att mata sitt ego hela tiden? Att aldrig släppa ner garden och lyssna till en annans känslor?
Märker mer och mer hur folk kan vara så himla tjenis i medgång, men så fort något går emot deras ego så vänds taggarna utåt på direkten.. Då undrar jag vad som egentligen är på riktigt?
Det är sorgligt att se, men å andra sidan är det då agnarna skiljer sig från vetet..
Postad av: meliros på: 21 november, 2011
Jag tänker fortfarande på den gamla gubben som hade gått vilse i vårat regniga område igår. Det var inte förrän efter vi givit vägbeskriving till hans “hem” och slagit ihop våra stories som vi insåg att något inte riktigt stod rätt till med den gamla gullfarbrorn..
Måtte han kommit rätt till slut. Måtte någon ha hjälpt honom hem! Mitt hjärta är alldeles oroligt över detta..
Postad av: meliros på: 21 november, 2011
Livets öden har aldrig velat oss väl
Har alltid kämpat mot varandra
Utan något egentligt skäl
Nu är vi här, på samma väg igen
Vem var du och jag innan vi var vi
Innan jag var du och du var ni
Är som fången i ditt nät
Hittar inte ut…
…Men vilka skulle vi vara om jag var på riktigt fri
Jag skulle säga att att allt är bra nu
Och hoppas på att du förstår
Att allt var bara på låtsas
Innan du var jag och jag var du
Det är lätt att le utan att stå till svars
Vad man egentligen tänker, känslor som känns
Det förflutna som alltid finns kvar
Jag önskar att allt var på låtsas
Så länge du är du och jag är jag
Finns inget vi och inga krav
För vilka skulle vi vara om du var du och jag var fri

Postad av: meliros på: 21 november, 2011
Det här är ju ett ganska gammalt klipp nu, men jag snubblar över det fortfarande och tvingar mig själv att kolla.
Främst för att den lilla bruden är typ på pricken som jag var i den åldern, enda skillnaden är väl då att hon faktiskt kan sjunga.
Sen kan jag aldrig hålla mig från att skratta högt åt sidekicken som helt ärligt suger hårt.. Det hade jag aldrig accepterat när jag var liten, jag hade full koll på mina bagrundsdansare och sidekicks, det ska ni veta!
Postad av: meliros på: 18 november, 2011
Sitter i skolan, har varit så sjukt duktig den här veckan! Kan inte förstå hur jag hunnit med allt, superwoman.
Jag tar den här håltimmen som uppstått och ägnar mig åt lite självbeundran, peppar inför gympasset som börjar så fort jag kommer härifrån, och pumpar J.Cole i lurarna. Inte en tanke att förbereda inför det stundande Nationella provet, nej nej! I got this!
På tal om gymmet, jag längtar dit! Inte att ta mig dit, värma upp å sånt tjafs, utan känslan när man väl är igång, när musklerna pumpar i takt med endorfinerna.
Känslan efter ska vi inte ens gå in på! Men känslan av att för varje gång se hur man ser ut mer och mer som den man vill vara. Obeskrivligt!
Man är sin egen lyckas smed!
Ut å rör på fläsket nu, hörrni!
Btw, det här är världens bästa grej!
Postad av: meliros på: 16 november, 2011
Postad av: meliros på: 10 november, 2011
Jag vet inte om det här är resultatet av förra helgens hibernation. För jag har knappt sovit ett skvatt de senaste nätterna. Visst någon timma på dagen, men på natten, nej. Igår gick det ju lite lättare tack vare en viss person. Men ändå inte en hel natts sömn. Vilket är ett skämt eftersom jag typ hade sovit totalt fyra timmar sen söndagen.
Eller så är gud arg på mig som inte låter mig göra vad jag älskar, sova. Jag vill inget hellre just nu.
Klockan ringer ju om tre timmar. Ångest. Panik. Panikångest.
Imorgon har jag ju prov också. Och ytterligare ett läkarbesök, som säkert är en underliggande faktor till den här stressen jag inte kommer undan.
Eller så är det alla mina designtankar som bara flödar och får utlopp, varvat med plugg, toppat med att jag vill vara på gymmet hela tiden sen jag skaffat gymkort som är boven i dramat.
Mitt huvud och dess tankar är överallt och ingenstans just nu.
Blir intressant att se hur detta slutar, be för mig att allt går vägen imorgon så jag får goda besked hos läkaren och hyfsade resultat på provet, men främst att jag får sova normalt för en gångs skull, inatt verkar det inte hända iallafall. Sämst!