Set me free, leave me be, I dont want to fall another moment into your gravity..
Postad av: meliros på: 21 november, 2011
- I: Life
- Kommentera
Jag tänker fortfarande på den gamla gubben som hade gått vilse i vårat regniga område igår. Det var inte förrän efter vi givit vägbeskriving till hans ”hem” och slagit ihop våra stories som vi insåg att något inte riktigt stod rätt till med den gamla gullfarbrorn..
Måtte han kommit rätt till slut. Måtte någon ha hjälpt honom hem! Mitt hjärta är alldeles oroligt över detta..
I’m bulletproof, nothing to lose, fire away, fire away..
Postad av: meliros på: 21 november, 2011
- I: Kärlek | Life | Musik/Lyrik | Vanity
- Kommentera
Livets öden har aldrig velat oss väl
Har alltid kämpat mot varandra
Utan något egentligt skäl
Nu är vi här, på samma väg igen
Vem var du och jag innan vi var vi
Innan jag var du och du var ni
Är som fången i ditt nät
Hittar inte ut…
…Men vilka skulle vi vara om jag var på riktigt fri
Jag skulle säga att att allt är bra nu
Och hoppas på att du förstår
Att allt var bara på låtsas
Innan du var jag och jag var du
Det är lätt att le utan att stå till svars
Vad man egentligen tänker, känslor som känns
Det förflutna som alltid finns kvar
Jag önskar att allt var på låtsas
Så länge du är du och jag är jag
Finns inget vi och inga krav
För vilka skulle vi vara om du var du och jag var fri
And I think I like him better with the fitted cap on…
Postad av: meliros på: 21 november, 2011
Det här är ju ett ganska gammalt klipp nu, men jag snubblar över det fortfarande och tvingar mig själv att kolla.
Främst för att den lilla bruden är typ på pricken som jag var i den åldern, enda skillnaden är väl då att hon faktiskt kan sjunga.
Sen kan jag aldrig hålla mig från att skratta högt åt sidekicken som helt ärligt suger hårt.. Det hade jag aldrig accepterat när jag var liten, jag hade full koll på mina bagrundsdansare och sidekicks, det ska ni veta!
You never were and you never will be mine..
Postad av: meliros på: 18 november, 2011
Sitter i skolan, har varit så sjukt duktig den här veckan! Kan inte förstå hur jag hunnit med allt, superwoman.
Jag tar den här håltimmen som uppstått och ägnar mig åt lite självbeundran, peppar inför gympasset som börjar så fort jag kommer härifrån, och pumpar J.Cole i lurarna. Inte en tanke att förbereda inför det stundande Nationella provet, nej nej! I got this!
På tal om gymmet, jag längtar dit! Inte att ta mig dit, värma upp å sånt tjafs, utan känslan när man väl är igång, när musklerna pumpar i takt med endorfinerna.
Känslan efter ska vi inte ens gå in på! Men känslan av att för varje gång se hur man ser ut mer och mer som den man vill vara. Obeskrivligt!
Man är sin egen lyckas smed!
Ut å rör på fläsket nu, hörrni!
Btw, det här är världens bästa grej!
#bestteamever
Postad av: meliros på: 16 november, 2011
- I: Art | Cheerleading | Kärlek | Life
- 1 Kommentar
I’ve been trying to live without you now, but I miss you baby..
Postad av: meliros på: 10 november, 2011
- I: Avreagering | Exercise/Health | Life
- Kommentera
Jag vet inte om det här är resultatet av förra helgens hibernation. För jag har knappt sovit ett skvatt de senaste nätterna. Visst någon timma på dagen, men på natten, nej. Igår gick det ju lite lättare tack vare en viss person. Men ändå inte en hel natts sömn. Vilket är ett skämt eftersom jag typ hade sovit totalt fyra timmar sen söndagen.
Eller så är gud arg på mig som inte låter mig göra vad jag älskar, sova. Jag vill inget hellre just nu.
Klockan ringer ju om tre timmar. Ångest. Panik. Panikångest.
Imorgon har jag ju prov också. Och ytterligare ett läkarbesök, som säkert är en underliggande faktor till den här stressen jag inte kommer undan.
Eller så är det alla mina designtankar som bara flödar och får utlopp, varvat med plugg, toppat med att jag vill vara på gymmet hela tiden sen jag skaffat gymkort som är boven i dramat.
Mitt huvud och dess tankar är överallt och ingenstans just nu.
Blir intressant att se hur detta slutar, be för mig att allt går vägen imorgon så jag får goda besked hos läkaren och hyfsade resultat på provet, men främst att jag får sova normalt för en gångs skull, inatt verkar det inte hända iallafall. Sämst!
Don’t you rememeber you told me you love me baby… You said you’d be coming back this way again..
Postad av: meliros på: 4 november, 2011
- I: Avreagering | Life
- Kommentera
Jag vet inte varför jag kan hitta mig själv begravd i besvikelse många gånger.
Förmodligen för att jag förväntar mig av folk att göra som jag skulle gjort för dem.
Men folk är inte som jag, det lär jag mig varje dag.
Så jag har lärt mig att bli mer som dem, och jag kommer på mig själv att ogilla det många gånger.
Då kommer besvikelsen igen.
Besvikelsen över att inte orka vara en så bra människa som alla borde sträva efter regelbundet.
Hur kan inte fler tänka så? Då hade det inte varit lika mycket motstånd att vara god.
Då hade fler som tänker som jag faktiskt orkat vara bättre, genom allt.
Då hade vi levt i en bättre, mer förstående och lyckligare värld.
Det är jag så övertygad om.
Tills dess ska jag samla ork. Tycka lite synd om mig själv som fortfarande måste utstå näsblodsattacker som heter duga. Leva med den pulserande värken som ständigt påminner om att jag var tvungen att drabbas av nåt sånt här ännu en gång. Jag är inte bitter, för gud har en plan för oss alla. Det är bara att jag har lite svårt att se vad meningen med detta var, denna gång. Men det visar väl sig i sinom tid.. Det gör det alltid!
I fools with you..
Postad av: meliros på: 3 november, 2011
Känner mig jävligt duktig som har vaknat innan väckarklockan. Dock hatar jag att inte ha något att kliva upp för av den enkla anledningen att jag då bara ligger kvar i sängen, och ligger jag kvar i sängen så somnar jag, och somnar jag så ligger jag sömnlös ytterligare en natt. Inte ok!
Sen har jag kanske glömt nämna att jag har ont i näsan, och det har jag för jag bröt den i fredags. En benbit var lös och intryckt vilket var tvunget att åtgärdas, of course(det absolut värsta och brutala jag varit med om, och då har jag ändå brutit den förut). Så jag har gått med en gipsskena över nosen tills igår. Nu kan jag inte bestämma om jag gillar den nya looken, är fortfarande svullen så det blir svårt att avgöra. Har jag tur blir det bättre än innan och har jag otur blir det tvärtom liksom. Håll tummarna!
Close your eyes and see what you believe…
Postad av: meliros på: 3 november, 2011
- I: Avreagering | Kärlek | Life
- Kommentera
Jag sitter i en emotionell bubbla just nu, känslor som inte får utlopp. Jag tänkte rita en teckning. Men det blev inte av.
Jag vill egentligen gråta
Men vet inte om jag är ledsen eller glad
Lurarna pumpar välkända toner från en vacker dag
Det är illusionen av dig som gör mig svag
Varje rad av orden har lämnat spår
Påminner om allt du har, som jag aldrig får
Det är dessa toner jag lever med nu
Vägrar höra takten av mitt hjärta om det går itu
Du var den som skulle finnas, men aldrig fanns
Har alltid vetat det, för vi hade ingen chans
Snart är dagen kommen då du ändrat dig
Ja, den kommer alltid då du saknar mig
Du vill veta om jag är någon annan mans
Du vet att jag var din, utan att ge mig en chans
Vi var de hopplösa utan riktning, inget mål
Ett utdraget test på vad ett hjärta faktiskt tål
Jag borde vetat det när du inte längre fanns
Det var inte första gången du lämnade oss helt utan chans…
You abandoned me, love don’t live here anymore..
Postad av: meliros på: 1 november, 2011
- I: Avreagering | Kärlek | Life
- 2 Kommentarer
Jag försökte nå dig.
Men du är inte här nu.
Inte inte längre. Bara inte just nu.
Jag hade tänkt säga något men du är någon annanstans nu.
Som alla andra gånger när allting lämnats osagt, orört, obestört.
Det är nog därför kopplingen mellan oss är oförstörd.
Inget sägs, inget hörs.
Nu hörs vi inte längre, bara var och varannan dag.
För att höras är att höras. Kunna undra utan obehag.
Vad är det nu som händer?
Vad är det du gör?
Är du någon annans?
Som alla gånger när allting lämnas osagt, orört, obestört.
Vi slutar ju alltid upp tillsammans, men aldrig med varandra.
När allting lämnas osagt, orört, obestört.
Då finns det ingen annan, bara alla andra…
